stockholm recilience centre – TakeActionTalks

maj 8 2017

Hur mycket av mänsklig påverkan tål planeten?

Under de senaste dryga 10 000 åren så har Jorden befunnit sig i den geologiska epoken Holocen. En epok som erbjudit ett mycket gynnsamt och stabilt klimat för människan att frodas och utvecklas i. Vi har också under en mycket lång tid varit en liten befolkning på en mycket stor planet. Men idag har vi växt till att bli en stor befolkning på en liten planet. Människans påverkan på Jorden är nu så stor att allt fler forskare pratar om att vi har gått in i en ny geologisk epok, nämligen Antropocen (kan översättas som ”människans tidsålder”).

Det mycket anmärkningsvärda med Antropocen är att det är första gången i Jordens historia som en enskild art, människan, har ändrat förutsättningarna på Jorden. Till skillnad från att Jorden genom historien har ändrat förutsättningarna för dess invånare. Människan har under tidsspannet av endast några decennier orsakat bland annat klimatförändringar och en så stor förlust av biologisk mångfald att vissa forskare dessutom kallar Antropocen för den sjätte massutrotningen.

För att förstå människans påverkan på Jorden bättre så har forskare, däribland miljöprofessorn Johan Rockström, identifierat nio planetära gränser som styr hela planetens stabilitet. Om vi överstiger dessa gränser så kan vi nå kritiska tröskelnivåer där livsvillkoren på jorden ändras plötsligt och oåterkalleligt. Detta skulle ge allvarliga följder för mänsklighetens välfärd liksom för allt övrigt liv på jorden.

Av de nio gränserna så ligger fyra långt utanför det som forskarna tror är långsiktigt hållbart. Dessa fyra gränserna är:
– Klimatförändringar; där vi både måste minska våra utsläpp av växthusgaser samt samla upp och binda en del av den koldioxid som idag finns i atmosfären.
– Förlusten av biologisk mångfald.
– Förändrad markanvändning; vilket främst avser de stora ytorna med skog som vi hugger ner.
– För höga flödena av fosfor- och kväve; som bland annat orsakar övergödning, algblomning och döda sjö-/havsbottnar.

Tre av gränserna ligger, på global nivå, fortfarande inom den långsiktigt hållbara zonen och de tre är:
– Ozonlagret
– Havsförsurning
– Färskvattenanvändning

Sedan finns det två miljöutmaningar där ännu inga gränsvärden kunnat identifieras. Dessa två är:
– Kemiska föroreningar; som tillexempel radioaktiva material och mikroplaster.
– Luftpartiklar; som är mikroskopiska partiklar i atmosfären som påverkar klimatet och levande organismer.
Det är dock viktigt att poängtera att dessa två frågetecken är lika alarmerande som de överskridna gränserna. De är komplicerade att kvantifiera och mäta och därför vet man inte om även dessa två gränserna eventuellt är överskridna.

– Många gröna och hållbara förändringar är i rullning. Men jag tror vi underskattar utmaningen. Det behövs en snabbare omställning, helt klart, säger Fredrik Moberg, forskare och kommunikationsrådgivare på Stockholm Resilience Centre, samt chef på organisationen Albaeco som arbetar med miljökommunikation.

Om vi inte ställer om fort nog är forskarna oroliga för att vi kommer att få se en rad självförstärkande tröskeleffekter. Ett exempel är om Arktis skulle smälta. Då skulle vi, förutom förlusten av dess ekosystem som till exempel innefattar isbjörnar, bli av med den stora vita snöyta som idag reflekterar tillbaka solstrålarna och istället skulle vi få en stor mörk vattenyta som absorberar solvärmen.

– Det är som att ha en svart t-shirt på sig en varm sommardag istället för en vit t-shirt, det blir mer värme som sugs upp ur solstrålarna, förklarar Fredrik.

Andra exempel är om vi får mer torka i skogarna, då brinner kanske skogarna oftare och då frigörs en massa koldioxid och det blir en självförstärkande effekt. Och om permafrosten i exempelvis norra Ryssland börjar tina läcker det ut metangas som är en växthusgas som har en ännu större påverkan på klimatet än koldioxid.

– Det är dessa typer av effekter vi vill undvika, alltså att jordsystemet inte längre är vår bästa vän genom att ta upp koldioxid utan att ekosystemen istället börjar avge koldioxid.

Om dessa självförstärkande tröskeleffekter tar fart står vi inför en lång rad svåra utmaningar, bland annat torka, oförutsägbara väder, missväxt, klimatflyktingar, konflikter.

Vi har inte råd att vänta. Oavsett hur dyra vi tycker vissa förebyggande åtgärder är så kommer de ändå vara betydligt billigare än vad kostnaderna för konsekvenserna kommer att vara om vi inte ställer om till ett hållbart samhälle snabbt nog.

Människan är idag den enskilt största drivande kraften av förändringar på planeten. Vi sitter i förarsätet för hela planeten. Då måste vi också ta ansvar och köra försiktigt och köra åt rätt håll, både för vår egen skull och för alla andra medresenärer på planeten. Vare sig vi vill eller inte så sitter vi där.

Men det faktum att vi nu är planetens drivande kraft inger också hopp, om vi förvaltar rollen rätt. För om vi blir medvetna om och förstår förändringarna som vi är orsak till och vilka risker de innebär både för naturen och för oss själva, så kan vi också använda vår påverkan till något positivt.

Så länge vi håller oss inom planetens hållbara gränser kan vi fortsätta att leva och frodas och ha hur kul som helst. Och vi har kunskaperna och redskapen för att kunna göra det! Allt vi behöver göra är att sätta igång och använda dem! Positiva, gröna och hållbara förändringar är som nämnts redan i rullning. Vi har klimatavtalet från Paris, där visserligen 1,5 graders målet förmodligen kommer bli svårt att nå men 2 graders målet fortfarande är möjligt, och världens länder har enats kring 17 globala mål för en hållbar framtid.

Men mer behöver göras, och det är bråttom. Men inte försent. Än.

Take action!