Våra ekologiska fotavtryck

Allt som vi människor gör har en inverkan på miljön och på vår planet. Hur vi bor, hur vi reser, vad vi äter, vad vi handlar och så vidare.  Alla dessa aktiviteter lämnar spår efter sig runt om på vår planet, vissa mer synliga än andra. Exempel på konkreta spår kan vara förgiftat grundvatten som kan kopplas till bomullen i våra kläder, viss frukt vi äter och datorerna vi dagligen använder. Eller skövlade regnskogar på grund av till exempel palmoljan som används i våra kakor, chips och läppstift.

Men när man talar om ekologiska fotavtryck så är det inte dessa konkreta spår man mäter, utan ekologiska fotavtryck är ett mått man använder för att uppskatta hur mycket av jordens biologiskt produktiva yta som används för människans konsumtion. Den biologiskt produktiva ytan är den yta som finns för att ge oss allt vi behöver i form av mat, vatten, kläder, energi och så vidare. Om man tar hela planetens biologiskt produktiva yta och delar den på antalet människor i världen så har varje person idag tillgång till 1,7 global hektar var. Överskrids den ytan så klarar inte planeten av att nyproducera de resurserna vi behöver eller att absorbera det avfallet som vi släpper ut, vilket kan få förödande konsekvenser.

En av de största utmaningarna som världen står inför idag är just det faktum att vi inte håller oss till 1,7 globala hektar var. Och Sverige är i detta sammanhang, sett till per capita, en av de absolut största bovarna i dramat. Vårt ekologiska fotavtryck är idag 7,3 globala hektar per person. Vilket innebär att om alla människor på planeten skulle leva och konsumera som en genomsnittlig svensk gör så skulle vi behöva drygt fyra planeten Jorden! (7,3/1,7=4,2) Vi ligger på tio-i-topp-listan över största ekologiska fotavtrycken per capita tillsammans med bland andra USA, Kanada, Australien, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Belgien.

Några av anledningarna till Sveriges stora ekologiska fotavtryck är att vi bor rymligt och värmer upp stora bostäder, har stora bränslekrävande bilar, har en hög köttkonsumtion och har en stor import av konsumtionsvaror som framställs med fossil energi, inte minst från Kina, vilket resulterar i höga indirekta koldioxidutsläpp.

Planetens återhämtningsförmåga och resurser är begränsade, vi måste därför lära oss att leva inom planetens gränser om framtida generationer ska ha en möjlighet att få uppleva den natur och de tillgångar som vi får ta del av idag. Vi kan inte fortsätta att fiska ur haven snabbare än fiskbestånden hinner återväxa eller släppa ut växthusgaser i en sådan mängd eller takt att naturen inte hinner ta hand om dem. 

Vi överskrider redan planetens gränser, vissa av oss mer än andra. Medan en del länder har ett ekologiskt fotavtryck på 8,4 globala hektar per capita så finns det andra som lever på 0,5 globala hektar per capita. Vi behöver således både minska vårt totala ekologiska fotavtryck men också omfördela dem mer rättvist! Och det är bråttom, för ju fler människor vi blir på jorden, och vi ökar snabbt i antal nu, desto färre globala hektar per person får vi tillgång till.

Det är en stor utmaning, men den är genomförbar! Det kommer att krävas kraftfulla åtgärder på alla nivåer. Men det nya globala klimatavtalet samt de 17 Globala målen för en hållbar utveckling tillhandahåller en bra grund och vägledning. Och genom att studera och förstå vår påverkan på planeten, exempelvis genom våra ekologiska fotavtryck, så kan vi bättre bidra till att ställa om till en ansvarsfull konsumtion och hållbart samhälle.

 

Bilden visar det genomsnittliga ekologiska fotavtrycket per person i världens länder år 2012. De ekologiska fotavtrycken mäts i globala hektar (gha). Och som vi ser så är Sverige ett av de länder i världen som har allra störst ekologiskt fotavtryck per person. Bild och källa: WWF: Living planet report 2016

 

Läs mer om ekologiska fotavtryck här:

http://www.wwf.se/wwfs-arbete/ekologiska-fotavtryck/1127697-ekologiska-fotavtryck

 

http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1673177-living-planet-report-2016-tva-tredjedelar-av-planetens-vilda-ryggradsdjur-snart-borta