Klimatförändringarna – en underskattad utmaning (så här långt)
Orkanen Harvey har i princip bara hunnit avta och lämna Texas innan orkanen Irma sveper in över Karibien och Florida, tätt följd av orkanen Jose. Allt de lämnar efter sig är en enorm förödelse. Samtidigt, på andra sidan Jorden, har fler än 1 200 människor omkommit bara de senaste veckorna i enorma monsunregn och kraftiga översvämningar i Indien, Bangladesh och Nepal.
Visst har oväder alltid förekommit, men vad som har hänt de senaste decennierna är att de har blivit allt fler och allt extremare. Bara under förra året så blev över 24 miljoner människor hemlösa på grund av naturkatastrofer, vilket enligt FN var tre gånger fler än de som tvingades fly ifrån konflikter och våld samma år. Klimatflyktingarna blir allt fler, och om vi inte gör något åt vår påverkan på klimatet så kommer dessa siffror att stiga markant framöver.
Nu är det allvar. Och allvarligt. Samtidigt är det oerhört viktigt att poängtera att vi tillsammans fortfarande faktiskt kan påverka hur dramatiska klimatförändringarna och naturkatastroferna kommer att bli framöver. Men det är en komplex och gigantisk utmaning vi står inför. En utmaning som de flesta nog tyvärr underskattar. Om vi tar Sverige som exempel så fastställde riksdagen år 1999 15 stycken nationella miljökvalitetsmål, som senare blev 16, samt det övergripande generationsmålet. Syftet med generationsmålet var att inom en generation ”lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.”
Riksdagen preciserade att generationsmålet och de flesta av de 16 nationella miljökvalitetsmålen skulle vara uppfyllda till år 2020. Alltså om drygt 2 år. Prognosen i dag är dock att enbart 2 av de 16 miljökvalitetsmålen ser ut att kunna nås tills dess. Och inte heller generationsmålet kommer att nås inom en generation från att det fastställdes år 1999. Frågan är: varför? Var målen för ambitiösa? Eller underskattades utmaningen?
Visst är målen ambitiösa, men nödvändiga. Däremot underskattades uppenbarligen utmaningen. Mer fokus och resurser hade behövt läggas på miljömålen och en hållbar utveckling i ett mycket tidigare stadie än enbart de senaste åren, för att de ens skulle ha en möjlighet att kunna nås inom den utsatta tidsramen. Då är vi ändå ett litet land med bra förutsättningar. Nu står vi inför ännu större utmaningar och ännu större mål. FN:s 17 globala mål för en hållbar framtid. Mål som handlar om social-, ekonomisk- och ekologisk hållbarhet och som alla världens länder har förbundit sig att försöka nå till år 2030.
Målen är inte omöjliga att nå. Men de kräver fokus, resurser och globalt samarbete. Och vilja. Både från privatpersoner, företag och politiker. Vill vi lämna efter oss en hållbar och bebolig värld till våra barn och kommande generationer? Ingen drivkraft borde väl vara större än den kan tyckas. I alla fall inte för alla som har barn eller syskonbarn, vilket ändå är de flesta av oss. Men eftersom pengar styr världen bör det även understrykas ännu en gång att kostnaderna för att förebygga allvarliga klimatförändringar och naturkatastrofer, med råge, kommer att vara betydligt lägre än de som väntar oss om vi inte gör något. Vad kommer det inte bara att kosta att bygga upp samhällena som drabbats av naturkatastrofer de senaste veckorna!? Och vad har det inte kostat de drabbade, utöver pengar och materiella ting.
De fattigaste drabbas sorgligt nog alltid först och värst. Så även de senaste veckorna, i översvämningarna i Sydostasien och av orkanerna ute på öarna i Karibien. Men just nu drabbar de även ”den rika” världen. Det har hänt förr, men kanske inte lika starkt eller uppmärksammat som just nu. Låt oss hoppas att det blir den globala väckarklockan som behövs. USA är dessutom det land i världen efter Kina som har de största koldioxidutsläppen. Och vars ledare inte tror på klimatförändringarna. Kanske kan Harvey, Irma och Jose nu får honom på andra tankar. Så väl för hans egna medborgares skull som för världens skull.
Vi står inför en komplex och gigantisk utmaning. På många plan. Men vi har chansen att påverka och göra det enda rätta. Vi offrar dessutom inget genom att göra det. Vi ställer om till något mycket bättre och mer tilltalande. Både ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Det är möjligt. Om vi gör det tillsammans. Vi måste bara ha fokus, resurser och viljan. Och starta nu, innan det är försent. Vi har inte råd att underskatta utmaningen – igen.
