Så enkelt – och ändå så svårt
Egentligen är det så enkelt. Så självklart. Så grundläggande. Att vi måste ta hand om vårt hem. Vår planet. Jorden. Vi är beroende av den. Vi behöver dess luft och vatten. Vi behöver dess ekosystem och naturtillgångar. Men, och det är nu det blir svårare, för faktum är att vi även behöver hus. Och transportmedel och kläder. Vi behöver skolor, sjukhus och fabriker. Och i dagens samhälle har vi även gjort oss beroende av pengar, datorer och telefoner. Vi behöver allt detta. Men hur kan vi få det? Utan att förstöra själva grundförutsättningen för vår existens – nämligen vår planet.
Det är en svår balansgång. Svår eftersom det är så många olika faktorer som spelar in. Allt ifrån ekonomi, politik och särintressen till ork, vilja och kunskap. Alla ser till sitt.
Men vi måste alla börja se sambanden. Miljön och ekonomin måste kopplas ihop, för faktum är att vi behöver båda. Vi behöver planeten och de ekosystemtjänster och resurser som planeten ger oss. Och vi behöver en fungerande ekonomi som ger sysselsättning, inkomst och välfärd. Men enda sättet att få dessa två i balans, så att vi kan få båda delarna, är att minska ekonomins påverkan på miljön och klimatet. Och det går! Men vi måste förstå, vilja och ta till handling!
Först måste vi förstå att övergången till ett hållbart samhälle och en hållbar ekonomi inte betyder att vi måste göra stora uppoffringar. Snarare tvärtom. Att ställa om till en hållbar ekonomi, vilket bland annat innebär mindre materiel konsumtion, klimatsmartare produktion och förnybar el och bränsle, är något vi alla vinner på. Vi mår troligtvis bättre av att inte ha våra hem överfulla med onödiga prylar som vi inte använder och av att äta mindre kött och att andas friskare luft till följd av färre bilavgaser. Vi mår nog också bättre av att äta mindre palmolja som annars bidrar till att gigantiska ytor regnskog huggs ned. Och av att äta mer ekologiska och närproducerade produkter som är obesprutade och inte har transporterats runt halva jordklotet för att komma hit, och som dessutom gynnar lokalt näringsliv. Vi måste förstå att övergången till ett hållbart samhälle faktiskt gynnar både oss själva och naturen och således också våra barn och barnbarn. Och att motsatsen, alltså att inte ställa om till ett hållbart samhälle, innebär att vi försätter våra barn och barnbarns framtid i en väldigt osäker situation där allt större delar av planeten riskerar att bli obeboeliga och obrukbara.
Denna insikt borde rent logiskt skapa känslan av att vilja ställa om. För vi borde alla vilja våra barns bästa. Vårt eget bästa. Och förhoppningsvis även naturens bästa. Eftersom vi nu vet att omställningen inte kräver stora uppoffringar, utan snarare erbjuder nya spännande möjligheter och ett mer hälsosamt liv med bland annat mindre plast, avgaser och gifter i vardagen, så borde steget från vilja till handling vara lekande lätt att ta. Och då mina vänner, då har vi redan kommit en bra bit på rätt väg!
Så ta steget och börja redan idag med det du känner ligger just dig närmast till hands att börja med. Kanske är det att dra ned på köttkonsumtionen, köra mindre bil, dra ner på flygresorna, börja handla närproducerat, byta till förnybar el, cykla mer, placera om dina besparingar till fonder som inte stödjer fossila bränslen, sluta köpa onödiga prylar eller att börja handla mer begagnat. Oavsett vad du väljer att börja med så är det ett steg i rätt riktning. Och din handling gör skillnad! Liksom varje företag och företagare som väljer att ställa om till en hållbar produktion gör skillnad. Och liksom varje politiskt beslut som gynnar en hållbar omställning gör skillnad.
Självklart måste vi kunna använda Jordens resurser, men de måste användas med förstånd och inom de gränser som Jorden ger oss. Egentligen är det så enkelt. Så självklart. Så grundläggande. Så låt oss sluta göra det så svårt.
Sprid kunskapen och ta till handling! Eller som Pär Holmgren, som de flesta kanske främst känner igen som före detta meteorolog på SVT, så bra sammanfattar det: ”Att ägna sig åt miljöfrågor är som att betala hyran – gör man inte det har man snart ingenstans att bo”.
Illustratör: Richard Svensson
